Minisar

Den här veckan har våra minisar hört av sig. De ringde i måndags, då svävade de ute i rymden. I tisdags fick vi ett konstigt mejl som vi lyckades tyda tillsammans.

XEJ!

------v----i   LäN---ta---     Hm. Har----11. Rest---i//---tden sett-----1 di::sarier å-------// r-o-b-o-t-à-r. Verkar        Som        Det.       Tar.         Tid       För.         Oss.       Att.        Komma.       Hem   Kn  ni hälpa       Oss ------- vill ni veta.                Nåt.      Om      Vår.  Resa------- fråga

Hlsninar     Mi.  Nisar.   Na

I onsdags kom ett nytt mejl. Det var lättare att läsa. Nu verkar de vara i framtiden. Vi får tillsammans klura ut hur vi ska hjälpa dem att komma tillbaka.

 Xej igen!

Det verkar som det fungerar dåligt att mejla till Johanna så vi provar med Anita istället och hoppas att det fungerar.

Vi har hamnat i någon sorts framtid igen. Allt jobb görs av robotar. Människorna sitter i stora glashus framför väggar med datorskärmar. Vad de gör vet vi inte, för ingen har tid att visa och berätta. Det verkade inte så kul.

Det tycks inte finnas några skogar och ängar och inga djur förutom insekter. När vi bad om mat fick vi varsitt näringspiller.

Ni måste ändra på framtiden nu innan ni kommer hit! Det här känns inget vidare.

Ni får fundera ut hur ni vill ha det. Snart är det ju ni som är vuxna och bestämmer.

En annan sak: Det vore bra med någon sorts tidslinje. Nu vet vi inte hur långt det är mellan olika tidsåldrar och vi vet inte hur vi ska göra för att komma tillbaka till den tid när ni är.

Vi längtar efter er

Era Minisar